Krister

Vattenläckagelarm, hur funkar det?

Att snabbt kunna identifiera vattenläckage kan spara stora belopp, det känner de flesta till men hur fungerar ett vattenläckagelarm i praktiken. Det finns en mängd olika varianter men huvudprincipen är den samman för alla varianter. När sensorn, som kan vara i form av två elektroder eller en kabel, kommer i kontakt med vatten ändras motståndet i kretsen och sensorn larmar.

Ett vattenläckagelarm består av en sensor och en larmdel. Dessa kan vara integrerade i en enhet eller separata. De enklaste varianterna är batteridrivna små dosor som kan läggas under diskmaskinen eller i skåpet under diskhon. Det larmar genom att en siren ljuder. Nackdelen med dessa enheter är att de endast larmar lokalt och inte avhjälper läckaget.

De mer avancerade larmen som används i serverhallar och inom industrin larmar genom att ett relä dras. Detta kan i sin tur kopplas till ett överordnat system i lokalen, till en larmsändare och även stänga av vattnet via en magnetventil.

Den enklaste formen av sensorer består av två elektroder som monteras på den lägsta punkten där en läcka kan uppstå. När vattnet kommer i kontakt med elektroderna ändras motståndet och sensorn larmar via ett relä eller liknande. Larmdelen kan vara i form av en siren, blixtljus eller annan utrustning som påkalla uppmärksamhet lokalt eller en larmsändare som Smart Module som skickar SMS eller ringer ett eller flera telefonnummer vid ett läckage.

Mer avanserade sensorer utgörs av fuktkänsliga kablar som redan vid mycket små mängder fukt ändrar motstånd. Dessa kablar kan läggas under maskiner eller utrustning som riskerar att läcka eller klamras på vatten- och avloppsledningar och larma redan vid kondens och mycket små läckage.

1) Elektrisk princip (vad som händer när det läcker)

  • Sensorkabeln innehåller två ledare/elektroder som är separerade i torrt läge.
  • När vatten/fukt kommer i kontakt med elektroderna bildas en ledande förbindelse via vattnet (vatten leder olika bra beroende på salter/mineraler).
  • Larmet detekterar då att elektrodparet har fått en ledningskontakt och triggar larm.

2) Sensorn

Det finns två vanliga utföranden:

  • Längsgående elektrodkabel: En större del av kabelns längd fungerar som detekteringszon, används vid risk för läckage på en större yta
  • Nivålarm med två elektroder: Används om man vet en lågpunkt eller vill larma vid en viss nivå i en behållare

3) Placeringen är avgörande

Placera så att kabeln blir blöt tidigt. Den aktiva delen av sensorn måste monteras så att vatten når den innan det hinner rinna vidare och in i t.ex. trägolv, skåp eller vägg.

  • Lägg den i den del där läckage brukar hamna först 
  • Kontrollera golvlutning så lågpunkten kan bestämmas
  • Lägg den inte i bakkanten av diskmaskinskyddet om golvet lutar från väggen

Efter larm

När vattnet torkar brukar sensorkabeln återgå till normalt läge. Ett överordnat larm kan vara återgående eller behöva återställas manuellt.